Mats-Mats - som Vivian brukar kalla dig - Tack för alla fina minnen under hela min uppväxt och på senare år med mina barn. Fiske, trä på maskar, åka båten, försöka ta sig i kanoten, bad på bryggan, badminton, vinbärsplockning, och sitta och prata på verandan till på småtimmarna. Sen har vi ju även alla resor vi gjort ihop under åren.
För mig sitter du fortfarande och njuter med en cigarill i handen och ett glas av ditt hemgjorda vin och tittar ut över sjön i Väsby.
Jag glömmer aldrig ditt omedelbara leende den där höstkvällen när jag steg av bussen i Hagfors 1972. Det var första gången vi träffades. Den värmen jag möttes av har bestått i alla år och kommer alltid att finnas kvar.
Nu är livet slut för dig men kommer att finnas kvar ändå i mina tankar länge länge.
Minns när du kom in i vår familj första gången för ca 70 år sedan och blev omtyckt av alla..
Vi följde Conny under hans utbildning på västkusten och Gotland. Sedan följde Ulrikas utbildning i Paris och London. Vi semestrade bl a i Europa och USA. Vi trivdes tillsammans och du fanns alltid där när jag behövde råd av olika slag när jag hade det svårt i livet. Du hjälte mig med flytten till Karlstad från Stockholm. Ja du fanns alltid där. Jag kommer att sakna dig och saknar dig redan. Kommer ihåg när ni besökte oss i Sthlm och kom ner på morgonen i din storblommiga tulpanpyjamas som Agnes hade sytt. Det blev ett gott skratt du bjöd på.
Det finns hur mycket mer att säga om dig. Tack för allt.
Du var min farfar, den allra bästa av dem. Somrarna på Väsby, vintrarna på isen, i slalombacken. Jag kommer ihåg Trollstigen! En opistad backe som du inte ville att jag skulle åka Vi gjorde aldrig äventyret på Klarälven tillsammans, vi skulle tälta och elda och äta på spritkök, men för sex år sedan med Lasse skjutsade du upp mig till Stöllet med vår kanot på släp, och så rände jag ner på älven själv. Men jag höll dig underrättad och du kom och hämtade mig på campingen i Gunnerud när det regnade för mycket och jag inte tagit mig förbi ett kraftverk. Räddade mig där! Du fick också en speciell plats i den roman jag skrev, som hade sin finalscen nere på din udde. Även om boken slutar precis där, eller just ovanför, på länsväg 240, så verkar det som om du tänkte följa med huvudpersonen, mig, norrut, på cykelvägarna och göra äventyr i ditt vida, vackra Värmland. Farfar, jag saknar dig.
Vi minns dig Mats som en gemytlig och händig man. Glömmer aldrig ditt goda hemgjorda körsbärsvin. Kommer också ihåg att vi spelade golf på Uddeholms GK en vacker sommardag!
Vila i frid
Du kommer alltid att förbli den finaste och den bästa vän och kompis för mig. Alla de fina stunder vi hade från bl.a fiske på västkusten när jag var en liten grabb till planeringen och bygget av min sommarstuga i Sunnemo och rundresan vi gjorde och du visade mig runt där du växte upp och gick i skola.
Minnena från de gånger vi träffades och var tillsammans kommer alltid att finnas i ljusa minnen.
Himla bra hade vi det - du gillade att umgås med mina kompisar under gymnasietiden, ofta var du en av dem. Du respekterade dem, de respekterade dig. Efter att du fyllt 60 och jag 40 spelade vi mycket golf på Uddeholms Golfbana med härligt umgänge där alla frågor behandlades. Du behärskade även det spelet..
Du har alltid alltid funnits för mig.
Och du blev mycket tillfreds, lugnad, när du såg Christinas profil i bussen från Karlstad den där höstkvällen. Då förstod du att det kommer att gå bra för din son.
Min älskade farfar Mats Folke Äng gick bort på förmiddagen 3/1 2024 ❤️💔. Du hade ett så stort hjärta och vi hade ett så fint band du och jag. Du har betytt så mycket som ankare, trygghet och lugn i livet. Och så mycket roligt vi gjorde: vi paddlade, simmade, badade, åkte båt, skridskor, skidade, sprang, lekte, firade, reste, spelade kort och Karlstad-spelet mm mm mm. Minns också när du hjälpte mig med matematiken och fysiken. Har redan saknat dig, kommer sakna dig än mer nu.❤️💔💔💔️.