Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.
Tack för allt min älskade.
Vi möts igen.
Kära Tore,
Ett ljus är ständigt tänt för dig. Har så många ljusa minnen av dig, under lång tid. Jag har dig att tacka för mycket, du var den som fanns där och ville lära. Om det inte vore för dig så hade jag inte vunnit alla springtävlingar jag ställde upp i...
Om det inte vore för dig så hade det tagit mycket längre tid innan jag tordes åka slalom och ta mig upp i liften...
Finns så mycket mer...
Du är så saknad.
Sov nu så gott så ses vi snart igen. Då ska vi springa ikapp.
Bästa Tore!
Bredvid kaminen på vedlåren står ett foto av dig. Vänligt leende tittar du och vi påminns om sommarkvällar på altanen då du sträckte ut din trötta lekamen efter dagens gräsklipparskift. Vevgrammofonen laddad med stenkakor - dragspelstoner från förr letar sig ut i det ljumma. Ett glas hemgjort vin står bredvid....du visste att njuta, men först efter ett rejält dagsverke. Minns dig med katt i knät vid TV-fotbollen efter plogning med Grållen. Minns alla stunder vid matbordet på Häggbacken då allt mellan himmel och jord kunde diskuteras. Minns din otroliga envishet och seghet som kunde försätta berg. Minns din omsorg, värme och kärlek till de du älskade. Vi saknar Dig så farfar Tore! Sov gott!
Tack för allt
Vila i Frid min Stora Förebild